Att sätta färg på tillvaron....

Jag har funderat ett tag på min nya blogg och håller på att göra mig hemmastadd här. Det börjar arta sig lite.


Jag har tänkt mycket på att visa människor bara sprider glädje runt omkring sig utan att behöva anstränga sig medans andra gör precis tvärtom.
Vissa blir i centrum i gruppen (som alla ser upp till) bara av att komma in i rummet andra får slåss för att bara synas och få sin röst hörd
Detta kan man se i barngrupper tidigt.
Vad har dessa människor?
Hur kan det komma sig?
Jag och min bästa vän har diskuterat detta mycket iakttagit, vänt och vridit på detta. Det är ett spännande ämne.
Ibland kan man se redan första ggn man träffar en människa/barn hur det kommer bli.
Jag brukar försöka titta bakom och han eller henne. Tänka att jag vill lära känna den personen
som jag får minst kontakt med första ggn jag träffar en ny människa.
Inte vet jag om jag lyckats men.........